Snart så...
Veckorna hemma har varit ömsom vin och ömsom vatten bokstavligt talat. Det trista var att jag fick en dunderförkylning dag 2 sedan vi anlänt hemma...och som varit i ungefär 4-5 veckor...så sängliggande åtminstone en vecka och en hosta utav Guds nåde. Lyckades dessutom smitta maken rejält denna gång ...men han fick det lindrigare än mig som tur var och slapp tampas med astmaproblematiken...men hostan kommer och går fortfarande.
Trots våra snuvor gav vi oss iväg på begravning av THs broder Ulf. Den snöigaste fredagen av alla dagar i veckan begav vi oss till Nyköping...i snöstorm och kyla och bilkaos. Hämtade upp vår son vid tågstationen. Trots det sorgliga som hänt så var det värdefullt att träffa släktingar vi inte träffat på många år. Brorsbarn Johan som komponerat musik till sin faderns begravning i form av musik av kyrkklockor som är inspelade i olika kyrkor i Paris och Anna Pamuk Waldensten med sin make Gunnar Pamuk som startat upp och driver en stor Veterinärklinik i Strömsund i Jämtland.
Anna skriver även på en bok om Jakthundar mm...så nu kan hon snart stoltsera i bokhyllan tillsammans med Orham Pamuk och nobelpristagare i litteratur år 2006 . Anna är en fantastisk entreprenör i sitt slag...med många strängar på sin lyra med. Mer finns att läsa på www.fjallveterinaren.se då hon skapat en veterinärklinik som saknar motstycke i den Jämtländska världen.
Massor av kalas och firanden och trevliga middagar och fikastunder med släkt och vänner samt nära och kära förgyller ju även vår vistelse hemma som tur är.
Till slut fixade vi även till influensasprutorna efter mycken möda. Mitt högra knä har också börjat krångla så lite nödvändiga läkarbesök för aktuell status behövdes...Ja om det blir någon golf mer får vi väl se...men jag ger mig dock inte i första taget men med låsta knän är det näst intill möjligt att ta sig ut på en golfbana igen. Glad om kroppen håller för boulen nu...
Nästa brev på posten bokstavligt talat var att vår P-plats för husbilen blivit uppsagd per den 31/3. 1 månad efter sedan vi har åkt. Så nya problem att ta tag i...och till en början orkade vi inte ens tänka på hur vi skulle lösa det men i nöden är man tvungen att vara kreativ och finna nya lösningar. Och till slut lyckades vi knyta upp alla knutar till en bra lösning...
Största problemet just nu är att marken utanför husbilen är som en skridskobana och blankis och i natt var det -10 grader...så ingen snösmältning som pågår. Tidigare dagar har det smält ner rejält och maken saltat och sandat...Hoppas på nu i helgen att det tinar undan då vädret skall bli strålande...och att vi får igång bileländet då batteriet laddat ur...frågan är bara hur vi skall komma nära med personbilen för att försöka starta med kablar...Ja nu har vi helgnöjet kvar att försöka få igång bilskrället innan vi åker. Och idag lyckades vi få igång bilen med startkablar och köra ut genom grinden på såphal is...inte kul. Suck vad skönt att vi lyckades...
Mitt i allt så bet jag sönder en tand i underkäken så en rejäl kostnad på ett par tusenlappar fick man kosta på sig i början på året när kassan är skral...men bara att gilla läget.
Att resa iväg till sin egna lägenheten känns helt underbart när man väl är klar med alla bestyr hemma...men snart så...är vi på väg som sagt... efter en himla massa krångel som det kan bli med salvor och mediciner som slutat tillverkas...vad skall ja ha istället??
Tack och lov är Psoriasisförbundet det bästa tänkbara bollplanket att finna på lösningar man inte själv tänkt på och föreslår krämer och salvor...och där även husläkarna går bet...Och vad gör man när det slår upp på nya ställen...på armbågarna, rygg, mage, höfter mm. Husläkaren frågar mig vad han skall skriva ut...? Lite komiskt faktiskt men PS är en mycket annorlunda autoimmun sjukdom...tyvärr.
Jo... ta lite avfjällande salva och slå in t.ex armbågar och underarmar med GladPack och låt sitta några timmar...nej att gå ut är inte att tänka på. Därefter fet salva för att luckra upp den tjocka huden med mjukgörande medel...När det kliar på ryggen och det är precis där man inte kommer åt att klia eller smörja??? Jag önskar verkligen inte min värsta ovän att hålla på med detta krångel...eller en kliande hårbotten och i övrigt hårbeklädda delar som gör det svårt att somna...eller att vakna mitt i natten och upp och smörja då det kliar infernaliskt...inte kul kan jag säga.
Ja det är verkligen trösterikt att ha vår resa att se fram emot...där vi även skall göra en extra resa i resandet...så nu längtar vi bara att komma iväg. Det sista skall packas ned i väskan...och sedan är vi snart på väg...till vårt lilla Paradis. Mandelblommorna är i full blom nu så dessa kan man njuta av nu i sin fulla prakt...ljuvliga blommor.
Här hemma har vi mött våren i form av tulpanerna som har varit fantastiska...och några soliga dagar har förgyllt de mörkaste stunderna...
