Åter på boulebanan...och lite mingel

Ödet ville att vi skulle spela boule i alla fall...Vi gick hem med kloten och bestämde att vi skulle gå och handla några småsaker på Domti strax runt hörnan innan vi skulle äta lunch...Sedan hade vi inte bestämt mer än att ta det lugnt och plocka lite på balkongen med blommor mm. Väl utanför står några vänner och vinkar åt oss...och vi pratas vid en stund.

De var sugna på boule tillsammans med andra vänner till dom och undrade om vi ville hänga på och spela...om en timme?? Dessutom fattades det klot åt deras vänner och vi har ju ett par omgångar till...Sagt och gjort...hem och sleva i oss lunchsoppan och packa Dramatenvagnen igen full med bouleklot på ca 20 kg för alla att bära är alldeles för tungt samt lite Cava mm...då vi skulle inmundiga lite dryck och tapas efter boulerundorna hemma hos några i gänget helt nära oss.

Nu fattades det 3 klot i alla fall så det blev lite för få men vi fick helt enkelt köra med de vi hade. 4 damer bildade 2 lag och 4 herrar bildade 2 herrlag. Vinnarna från laget möttes i ytterligare en sista match och 2:orna fick spela mot varandra. Inte var man någon stjärna direkt då kloten inte var uppvärmda efter vintervilan i Sverige...men vad gör väl det...Kul hade vi i alla fall och många glada skratt.

Efter rundorna gick vi hem till våra kompisar som hyr runt hörnan från oss...och det inmundigas både det ena och andra...i både flytande och fast form.

Nu var klockan plötsligt 19.00 på kvällen när vi släpade hem vår Dramatenvagn med alla klot medan de andra valde att gå och äta pizza vid Sportsbar. Vi orkade bara inte gå med dit med alla klot utan valde att gå hem till oss istället. Mat hade vi kvar sedan igår så bara att värma som tur var för nu var vi riktigt trötta...

Jag var nu riktigt seg i ben och knän och inte så konstigt...Vi hade gått 9.400 steg idag som jag inte trodde det var möjligt för min del...så en skön seger att ta sig runt och vi hade verkligen en jättetrevlig dag tillsammans alla med nya och gamla bekanta.

Det kul sak var att en utan kvinnorna i gänget har varit arbetskamrat med vår dotter i många år men vi kände inte varandra tidigare...Världen är liten ibland.

Behöver jag säga att man (jag) var ganska trött efter dagen men jättetrevlig?? På onsdagen väntade ännu en fulltecknad dag i Torre...men solen skiner och vi njuter av allt här.
#1 - - Monica Ottosson:

Världen är liten ibland skrev du och det var ju så vi träffades på gamla dar🤗

Svar: Ja exakt så var det...så mycket gemensamt vi hade/har. Kram till Er...
Annette Waldensten