Var tog min energi vägen? Del 2

En sensommardag plockade vi ur vår husbil och det vi hade runtomkring med möbler, grill mm för att lämna till försäljning. Gjorde en tur till goda vänners camping ett par nätter utanför Vagnhärad och en turochretur-resa till Åland för att gå till min "frissa" och hälsade på gamla vänner men det var allt.

Även bokat en båtresa till Gotland som vi ville återse med husbilen men det blev att åka på MR istället så vi fick avboka båtresan tyvärr.

Många olika behandlingar hos kiropraktor, sjukgymnast mm och läkarbesök, röntgen och MR blev det...när jag äntligen började förstå att det var något som var riktigt fel. Tänkte väl att jag var överkänslig och inte att det var något annat.

Efter senaste MR i både ländrygg och halsrygg fick jag vänta ytterligare 15-20 dagar på svar då min husläkare inte hört av sig. Bad honom ringa men han kontrade med att han skickat beskedet vidare till en ryggortoped. Dagen efter hör de av sig från Ryggkirurgen på Sophiahemmet att jag fick komma dagen efter...

Träffade en jättebra kirurg som förklarade vad som var fel...Spinal Stenos (fasettledsartros) och en cysta på ryggraden (cynovialcysta)...sammanfattat (Spinal Stenos) som i sin tur trycker på nervroten i rygg, och ger oerhörda smärtor i rumpa och ben...som skulle kunna opereras men skulle kunna bli skiftande resultat även efter en operation.

Jag ville avvakta...då jag nu kände små tendenser till att smärtan inte var lika ihärdig längre...och inga garantier att bli helt bra...men, men...viktigt var att RÖRA SIG...som alltid. Vi började gå några kilometer varje dag...några kilometer kunde ta flera timmar...och korta steg...Jag hade dubbelt så många steg som maken pga steglängden men kvittade bara jag rör mig.

Döm om min förvåning...i helgen hälsade vi på son och sonson med sin nya familj i Dalarna och plötsligt var smärtan helt borta...Jag kunde hänga med på en golfrunda och gå 9 hål...gå 5 km i samma takt som de andra...ja konditionen är det inget fel på iaf. På sena eftermiddagen spelade vi lite boule och umgick som aldrig förr. Ingen träningsvärk dagen efter heller...helt otroligt...

Min förhoppning är att jag att genom träning och viktnedgång...ja vikten har ökat konstant då jag ej rört mig...så skall jag komma tillbaka på något vis...skam den som ger sig...

Inför vår förestående resa till Torrevieja så kommer det värsta ovädret man kan tänka sig i Spanien..."Gota Fria" som är som en tsunami från himlen och betyder egentligen "kall droppe"...och droppade/regnade gjorde det rejält...på många ställen 300-500 mm...helt ofattbart!!

Vi ser på bilder hemifrån att hus och vägar översvämmas...djur och människor drunknar eller blir hemlösa...det blåser full storm och orkan och man undrar hur det ser ut hos oss?? Men vad är det mot de stackars människorna som mist allt de ägde i århundradets oväder...värsta på 140 år sägs det.

Kollat upp lite kontakter och grannar bredvid oss och vi verkar ha klarat oss ganska bra...trots allt. Stora hjälpinsatser sattes in för att rädda det som räddas kunde...bistå med förnödenheter och ta hand om djuren mm som ej klarat sig annars... Om några dagar är vi i vårt älskade Spanien igen...och vi håller tummarna för att det går åt rätt håll och att vår "bråkiga" bil fungerar som den skall efter att ha stått på verkstad hela sommaren...

Mer om detta får ni väl läsa om ett tag när vi är på plats och förhoppningsvis även "Forden".
Nu letar jag efter den där energin jag brukar ha...hoppas jag hittar den inom kort...