Åter i vårt vinterparadis...

Så underbart att återkomma till vårt lilla Casa i Spanien...och träffa alla vänner igen och spela boule bl.a. Skönt att ha vänner som passat lägenhet och balkong eftersom det blev ett ruggigt oväder under den tiden vi var hemma...

Inte kul att sitta hemma i Sverige och inte veta hur det ser ut eller vad som händer. Våra fina grannar har också nyckel till lägenheten om det skulle hända något akut.

Det mysigaste var ju att träffa barn och barnbarn igen och äta middag tillsammans..

Så härligt att vara tillbaka igen och öppna dörren och mötas av färska blommor, Ranunkler, som våra vänner satt in som en välkomsthälsning och bjudna på middag dagen efter...Hemma hos...Tack det värmde gott!


Dags att träffa boluevänner mm och en vän som tyvärr blivit ensam (änka) under den tiden vi varit hemma. Så sorgligt när fina vänner lämnar jordelivet...men tyvärr livets gång.

Även bjudna på jättetrevlig och god fisksoppa hos en av våra fina vänner...Gott och trevligt...och sedan fortsatte vi kvällen till Bar Carlos där Klubb Torrevieja har sitt "tillhåll". Idag var det allsång och en liten ukulele-orkester som spelade och sjöng...Jättetrevlig dag och kväll...i goda vänners sällskap.

En dag fick vi ett trevligt telefonsam från vår Husbilsfirma som skulle sälja vår husbil och meddelade att den nu var såld...så vi passade på att fira med lite "extra allt" och grillade varsin fin köttbit så vädret visat sig från sin bästa sida...Runt 27 grader under dagen (i skuggan) och 24 grader på kvällen. Så det blev ännu en riktigt härlig dag i vårt Paradis.


Nu undrar vi bara vad vi skall gör under sommaren men det löste sig även det ganska snabbt då de ringde från Sofiahemmet och jag pratade med RKC om operation av min rygg till våren. Doktorn var positiv till en operation och jag orkar inte ha smärta i stort sett dygnet runt...inte orka eller kunna gå många hundra meter utan måste sätta mig...ohållbart i längden.

Skönt att få det gjort även om det är lite oroligt. Vill dock vara "fit for fight" till hösten så man kanske kan leva ett hyfsat vanligt liv igen. Gå och promenera och röra sig utan smärta...Nu ser vi framåt med tillförsikt igen...och jag hoppas, hoppas att jag kanske kan komma i gång och spela golf igen...Inget är väl omöjligt bara mer eller mindre svårt...men jag gör som loppan...lever på hoppet!!