Allhelgonahelgen fortsätter...och vi håller avstånd...
Efter lite drickbart hos våra vänner i La Zenia åker vi hem för att svida om mm...för vi är bortbjudna på middag...Ett meddelande och ett stopp på vägen för att njuta av en gin och tonic...Tackar vi verkligen inte nej till...
Tar på oss lite långbyxor då man aldrig vet riktigt...det är ju höst även i Spanien...så det kan bli kyligt på kvällskvisten...eller jättevarmt...Satsar dock på sommarkläder med vita byxor mm...och en jacka om det blir kallt...
Efter en GT och självplock av mandariner går vi vidare i Rosaleda...där en annan vän mött upp på vägen...
Väl framme så blir det lite tapas och en drink på den fina uteplatsen...tillsammans med 4 andra vänner...Sedan är det dags för en god måltid strax innanför uteplatsen ...
Efter kaffe och kaka med avec och en drink mm så var det dags att dra sig hemåt vid 20-tiden...Vi har ju en bit att gå men jag har blivit så pass rörlig att jag kan och orkar nu gå ända hem...vilket inte varit fallet på länge.
Vi pratar gamla minnen och minns de som inte längre finns ibland oss 💖💖 men finns ändå med i våra hjärtan...Alla fyra som är med denna kväll har mist sin nära anhörig för ganska precis 1-8 år sedan och det finns mycket att samtala om denna Allhelgonadag...
Söndag den 1 november vaknar vi till en strålande morgon som vanligt kan man säga...vi spelar boule på förmiddagen och vi håller avstånd och spritar händer...hittat nya lottningssystem och njuter av det fantastiska vädret...Härlig förmiddag...
Efter lunchen bestämmer vi att ta en promenad på vår fina strandpromenad vilket var väldigt länge sedan...Antingen har jag inte kunnat gå eller att Coronan stt käppar i hjulet för att över huvudtaget röra sig...
Mindre kul är ju det "för-ade" munskyddet man tvingas bära...svårt att andas...glasögonen immar igen...man ser inget då, hålla reda på glasögon, hörapparat och masken är vad man klarar av som pensionär...men vi har i allafall TUR MED VÄDRET...så det uppväger det mesta. Tänk 1 november och vi har ca 23-24 gradaer och himlen är blå...Väl hemma har vi nästan gått 7.000 steg så jag känner mig väldigt nöjd med att orka och kunna gå...vilket har varit allt annat än självklart tidigare...Ja nu gillar man läget helt enkelt...
Väl hemma blir det fin torsk i ugn och plötsligt smäller det till som ett pistolskott...vi hoppar högt båda två...vad händer???
Vår nyinköpta stektermometer i Sverige exploderar i ugnen och glassplitter överallt där. Som tur var var fisken insvept i foliepaket så det ordnade sig ändå men en rejäl överraskning med en nyinköpt termometer...men maten var splitterfri och det smakade utmärkt...tillsammans med sparris, kål och champignoner smakde det utsökt...tillsammans med ett glas vitt vin...denna 1 november. Åter en dag att minnas...